tisdag 17 september 2013

knock knock, who's there?

Lyssnar på Miley's senaste låt "wrecking ball" och blir bara mer och mer kär i låten. Så sjukt bra, texten är helt förtrollande och när jag dessutom vet vad låten handlar om betyder det ännu mer. En låt som förmedlar en känsla är det bästa jag vet i musikväg. 

Anyhow, mitt förflutna knackade på idag i form av en människa som jag anser mig ha varit skapligt nära med. Är det inte konstigt hur folk förändras? Jag förstår självklart att man växer som person och att erfarenheter får än att se annorlunda på saker och ting osv men att gå från nära till att inte höra av sig alls finner jag konstigt. Dessutom ogillar jag starkt när man förändras pga att en pojkvän eller flickvän kommer in i bilden. Bara för att du hittar någon du tycker om och som du vill umgås med måste det väl ändå finnas tid för dina så kallade vänner? Jag kommer inte förstå mig på det fenomenet.. Är det värt att förlora en vän för att du skaffar en partner - det är frågan. 

Faktiskt så gick jag rakt förbi när jag såg personen idag, kanske borde jag ha stannat och sagt hej men samtidigt skulle det ha känts krystat från min sida och jag valde att gå rakt förbi, för det kändes som om att personen inte såg mig ändå- jag smet lite från någonting jag faktiskt bryr mig om men känner att personen i fråga inte är intresserad.. Life's too short to spend time on people who do not care. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar