It's hitting me.

Klockan är halv tre, jag ligger fortfarande i sängen och känner hur jag verkligen inte vill eller orkar ta tag i denna dag. Jag vill bara få ligga kvar i min sköna säng och njuta av att bara vara. Det är mina sista lediga dagar innan studierna tar fart och jag känner hur jag bara vill vara, göra mest ingenting och supa in dom sista dagarna av sommar och frihet. Min sommar har varit toppen, nästan bättre än toppen. Jag har gjort massor av roliga saker och börjar le så fort jag tänker på alla härliga sommardagar som passerat. Jag är nöjd. Nu börjar dock allvaret igen med en himla massa måsten och jag känner mig aningen avdomnad, jag vill inte riktigt, av någon anledning känns det lite extra tungt denna gång att studierna tar fart men det är bara bita ihop och när det under hösten är extra kallt eller extra jobbigt drömma sig tillbaks till den fantastiska sommaren som jag hade.

xx

We can light up the sky

Back to reality.
Varje sommar är som en flykt från mitt liv. En paus från allt. Så fort terminen slutar så beger jag mig hem till Sthlm och stannar så länge jag kan, under min tid i här ser jag till att njuta så innerligt som det bara går av fina underbara Stockholm stad. Jag älskar denna fantastiska stad, den erbjuder det bästa och framför allt den oslagbara naturen är vad som får mig att slö över och att ständigt återvända hit. Jag har älskat varenda sekund här, jag trivs som fisken i vattnet i denna stad, den har mycket om inte allt att erbjuda en sådan tjej som mig. Dessutom är det en flykt från verkligheten, inte för att jag lever ett hemskt liv i vanliga fall, snarare långt ifrån men det är otroligt mysigt att få komma hem till familjen efter ett tufft år i skolan och bara få njuta av familjeron som infinner sig hemma hos min familj i fina V' och supa in lite sthlms luft i några månader. Jag älskar att kunna fly från livet en sekund eller två, vi alla borde ha den möjligheten lite då och då när verkligheten blir för påtaglig. Vi lever bara en gång så varför inte få försvinna in i sin egna lilla värld någon gång ibland och njuta av vad som ibland känns som ett perfekt universum.

Now or never.

Försiktighet, jag tror inte riktigt på att vara försiktig och fega. Det är nu eller aldrig, det är satsa nu eller ångra att du aldrig satsade tillräckligt. Vi lever bara en gång och den gången är nu så det gäller att göra allt och få det att räknas. Jag tänker inte stå där om antal år och tänka 'varför gjorde jag det inte?' Jag lever främst för mig själv och mitt välmående, sen att jag självklart bryr mig om andra och vill att dom ska må bra är självklart men i slutändan är det jag och ingen annan som mitt liv handlar om - Jag är huvudrollen i mitt eget liv!

Do I wanna know?

Life is weird.

Jag är ständigt på jakt efter en rush, jag vill känna att jag lever, jag vill leva livet fullt ut. Sedan jag tog klivet in i den äldre tonåren har jag varit rädd för att inte leva livet fullt ut. Jag vill inte sitta vid 70 års ålder och känna att jag inte levde tillräckligt, mycket grundar sig i min ångest för att dö, det vet jag men det är så otroligt viktigt för mig att få känna att mitt liv är värt någonting. Vissa människor är fullt nöjda med att bo i en liten stad, jobba på Ica och göra det dom alltid har gjort, och det är absolut ingenting fel i det, snarare tvärtom. Jag vill jämt och ständigt se till att jag tar vara på mina dagar och utnyttjar dom så hårt det går, jag vill hela tiden förflytta mig framåt i livet annars är det ett misslyckande för mig. Detta har många gånger lett till ångest och oro hos mig om jag inte lyckas, dessutom strävar jag alltid framåt vilket ibland gjort och gör att jag glömmer bort att leva i nuet. Jag vill alltid nå framgång och planerar i förväg, jag är så före att livet ibland glöms bort att levas. 

Jag måste verkligen stanna upp ibland och för en ynka sekund stå helt stilla och inse vad jag har, jag sitter absolut inte i sjön, jag lever ett grymt bra liv med innerligt fina människor runt omkring mig och jag jobbar för mina mål och drömmar som jag har skall uppnås. Jag vet vad jag vill, det handlar bara om att komma dit. Jag är en människa med stora mål och drömmar, och jag tror inte jag skulle vara jag om jag inte trodde att det är fullt möjligt att bli Sveriges statsminister en dag om det är det jag vill. 

We're in tears.

Tiden går så fort, jag hinner verkligen inte med alls. Känns som om att det var igår jag kom hem från London & hade spenderat tre månader där, men icke, det är snart ett år sedan vi åkte dit och om någon vecka börjar skolan igen. Känns så sjukt att tiden går så innerligt fort. Ser dock framemot hösten, I always do, hösten är en riktigt toppen årstid enligt mig.

Nu ska jag snart dra till jobbet.
xx