Jag är ständigt på jakt efter en rush, jag vill känna att jag lever, jag vill leva livet fullt ut. Sedan jag tog klivet in i den äldre tonåren har jag varit rädd för att inte leva livet fullt ut. Jag vill inte sitta vid 70 års ålder och känna att jag inte levde tillräckligt, mycket grundar sig i min ångest för att dö, det vet jag men det är så otroligt viktigt för mig att få känna att mitt liv är värt någonting. Vissa människor är fullt nöjda med att bo i en liten stad, jobba på Ica och göra det dom alltid har gjort, och det är absolut ingenting fel i det, snarare tvärtom. Jag vill jämt och ständigt se till att jag tar vara på mina dagar och utnyttjar dom så hårt det går, jag vill hela tiden förflytta mig framåt i livet annars är det ett misslyckande för mig. Detta har många gånger lett till ångest och oro hos mig om jag inte lyckas, dessutom strävar jag alltid framåt vilket ibland gjort och gör att jag glömmer bort att leva i nuet. Jag vill alltid nå framgång och planerar i förväg, jag är så före att livet ibland glöms bort att levas.
Jag måste verkligen stanna upp ibland och för en ynka sekund stå helt stilla och inse vad jag har, jag sitter absolut inte i sjön, jag lever ett grymt bra liv med innerligt fina människor runt omkring mig och jag jobbar för mina mål och drömmar som jag har skall uppnås. Jag vet vad jag vill, det handlar bara om att komma dit. Jag är en människa med stora mål och drömmar, och jag tror inte jag skulle vara jag om jag inte trodde att det är fullt möjligt att bli Sveriges statsminister en dag om det är det jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar