fredag 9 september 2011

Tillräckligt

Oprah på tvn just i skrivande stund. Dagens program handlar om "Har världen blivit galen?" Hon syftar på människan och dess ständiga kamp efter att vara perfekt. Kan pengar göra dig lycklig? Är man mer lycklig om man har ett högt uppsatt jobb? Och hur visar sig framgång? Är det genom att ha ett hus lika stort som ett slott eller är det att äga femton bilar? Behöver vi verkligen allt? Vad hände med tillräckligt?

Människan har ett ha begär som har blivit så stort att det är läskigt och jag ska inte förneka att jag finns däribland alla miljontals människor som tror sig vara ämnade för något större och bättre än "bara" ett simpelt liv. Och jag är inte sämre. Jag vill ha. Jag vill vara. Men jag vill vara bättre. Viljan finns där inom mig och jag tycker mig redan vara "någon". Inte någon som är bättre än någon annan. Jag vill snarare utveckla den någon som jag är. Jag vill besitta mer kunskap än vad jag gör nu. Jag vill lära mig mer om livet. Jag vill att mitt liv ska bestå av resor och kärlek. Jag finner det okej att drömma och sätta mål, vad som dock inte är okej är att vara girig. Jag må vara fixerad vid att ha den senaste klockan som Celvin Klein släppt, jag må vilja ha en till snygg kavaj fast att jag köpte en förra veckan. Jag får dock många gånger tänka om och tänka nytt.

Jag tror att människan är ett djur som har ett begär av att ha, vare sig vi erkänner det eller inte. Jag tror vi är statussökande. Frågan är snarare är det vad livet huvudspår måste vara? Som sagt, det är okej att vilja ha och vilja vara.

Vi behöver inte mer än vad vi behöver. I det menar jag att vi behöver tillräckligt. Tänk naturen. Naturen tar bara vad den behöver. Ett träd suger upp så mycket vätska den behöver. Mer tar den inte för, för mycket kan göra illa istället för att lyfta upp. Likadant med geoparder, dom äter bara en antilop, för det är så hungriga dom är. Dom dödar inte två för att dom kanske kommer komma att äta den. Dom tar tillräckligt.

Människan måste lära dig ordet tillräckligt. Och att veta att ordet finns är en början. En början på en lång lång resa.

Detta må vara en flummig text, men jag har mycket som snurrar i mitt lilla huvud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar