Come undone

Ibland är det så otroligt lätt att låta orden flöda. Fingrarna glöder. Som om att det finns oändligt att skriva om. Min motivation till att skriva kommer oftast ifrån att jag är ledsen, sur eller arg. Finner det lättare att skriva när jag är uppriven. Det är då man vill få ur sig massvis av känslor. Lite som nu, jag vill skriva flera rader om att jag är ledsen men mest arg.

Jag kan inte låta bli att låta tankarna vandra, och det är möjligt att jag låter som en liten unge... men är det bara jag som upplever att någon högre makt drar ner dig när du har det lite för bra. Typ som lilla mig, jag har fått ett jobb som jag gillar väldigt mycket. Och jag har det fint med vännerna, jag trivs med vart jag är i livet. Så plötsligt har man det lite för bra och det är då något bara måste inträffa. Typ som med min kära far som just nu befinner sig på sjukhus och mår mindre bra.

Annars så är jag enormt sugen på att bege mig ut ur mina föräldrars lägenhet, jag vill få prova mina vingar, få känna mig fri, bara få vara. Det vore så oerhört skönt och framförallt behövligt för min del. ifos skulle jag behöva en paus från lite allt möjligt, kanske en break från självaste livet. Jag behöver få bara vara Kim. Jag må ha många ideer för mig, men det är typiskt Kim.