Saker och ting har sin gång. Och jag tror bestämt att jag har kommit till ett vägskäl. Eller att det som var har kommit till ett vägskäl. Jag antar att det var meningen att detta skulle ske och att det var här det tog stopp. Sådant är livet och jag gråter inte över spilld mjölk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar