Hela jag är kaos så fort jag inte är i ett sällskap. Jag är en röra och vet inte riktigt hur jag ska få bukt på mig själv. Jag är grym på att hålla minen, inte visa vad jag känner men när jag väl är ensam och jag hinner känna så svallar det genast över. Samtidigt som jag vill hålla mig sysselsatt för att inte behöva tänka på jobbiga saker vill jag sitta hemma och få gråta tills jag känner att jag är färdig med det och hunnit bearbeta alla dom känslor som svallar över inom mig.
Dessutom är det svårt att prata med någon om allt, ingående, då det liksom är svårt att uttrycka sig kring detta, mycket är samma sak också. Jag är lite lost just nu, hoppas hitta mig själv inom en snar framtid. Det säger en hel del när jag om en vecka ska åka till London och känner mig likgiltig.
xx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar