Chaos.

Jag ogillar verkligen att klaga och vara jobbig men ibland är det nödvändigt, och just i denna sekund är det nödvändigt. Jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen. Jag vet vad jag vill, dock är det första gången på så länge som jag själv skall bestämma och göra precis så som jag vill. Det är en ovan känsla. Jag trodde dessutom jag gråtit så mycket som det går, men så börjar jag igen och inser att det finns oändligt med vatten där inne, dock tror jag att detta är bra för mig, jag behöver få gråta och bara låta allting som jag hållit inom mig komma ut. 

xx