ovanför molnen står himlen på glänt.

Jag brukar få höra att jag lätt blir störd, det kan vara att jag sitter och håller på med något och så dyker något roligare upp, då släpper jag allt i den sekunden. Ibland kan jag få höra hur intensiv och passionerad jag är kring saker jag brinner för. Jag slits mellan två skilda saker. Jag tycker mig vara lite utav varje. Jag gör lite så som jag känner för och om det just i dag blåser en kraftig bris så är det helt okej att slutföra det du antagit dig imorgon.

Jag har ofta hört att man ska leva varje dag som om det vore den sista, men så lever inte jag. Jag lever för att jag gillar livet. Även dom där grå dagarna du helst bara vill sitta med en filt virad runt din kropp och en varm kopp thé i ena handen och en gammal Fridatidning för at få känna dig liten och skyddad. Dom dagarna är också en del av livet och sådana dagar kommer följa dig tills du tar ditt sista andetag.

En dag kommer det vara din tur att ta ett steg ut i en ny okänd värld. Jag vill tro att efter döden möter vi nya utmaning. Mest för egen del vill jag ha en tro. Men också för mina bortgågna släktingar. För alla dom som någon gång spelat en roll i min ganska så enkla liv. För alla dom som någon gång känt riktigt lycka.

Jag blir sådan här, lite tankespridd och aningen lycklig när jag lyssnar på Ted Gärdestad. Hans musik är kanske den finaste svenska musik som finns. Hans texter har en mening, och en handling. Inte för att jag vet vad varje låt handlar om, men jag vet vad den handlar om för mig. Vad den betyder för mig och vad för tankar en låt som "himlen är oskyldigt blå" för mig till. Han är och var en otroligt begåvad musiker, den som säger något annat borde skämmas.