Mina inlägg i bloggen blir allt mer nattliga. Det kan bero på fler saker. Dock tror jag mer på två argument. Dels på att det är på natten som alla tunga ämnen börjar cirkulera inuti huvudet mitt. Men också för att jag inte finner tillräckligt med tid under dagarna för att skriva några rader i min fina blogg.
Dock finns det mycket funderingar som snurrar runt i mitt ganska så fulla huvud. Det slog mig just att jag inom några få månader, typ två, ska flytta till en ny stad, flytta hemifrån, flytta från vänner. Jag ska flytta ifrån stället där jag känner mig trygg. Att pröva vingarna fick helt plötsligt en väldigt stor innebörd. Att flytta hemifrån betyder så mycket mer än bara "flytta från föräldrarna". Jag ska börja leva mitt liv, vad som ska komma att bli mitt liv. Allt jag känner till i fina lilla Väsby ska bytas ut till okänd mark. Okända människor och nya platser. Det kommer gå utmärkt, det vet jag. Men det är skrämmande, det är ett stort kliv som ska tas av mig.
Detta får mig också att tänka på att jag ännu en gång måste gå vidare. Jag tycker redan att det känns som om mitt jobb med J' och H' känns som mitt. Jag trivs med dom två människorna. Jag vill inte se dom som enbart tillfälliga gäster i mitt liv. Dom spelar en viktigare roll. Dom är inte bara biroller eller gästskådisar. Jag vill påstå att dom under en kort tid var huvudrollsinnehavare tillsammans med mig. Ett team. Ett ganska bra sådant.
Jag vill ibland se mitt liv som en enda lång pjäs. Där många kommer och går lite. Några få har huvudroller livet ut. Dom flesta är bara trevliga tillfälliga gäster i mitt simpla liv. Dock har dom alla gjort ett intryck, värt att minnas. Och tänk vilken tur jag har. Pjäsen är långt ifrån slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar