Barn av sin tid.

Vad sägs om ett mysigt nattligt inlägg igen? Jag har utvecklat en liten rutin. Att skriva på natten faller mig naturligt. Jag tycker man bär på mest funderingar då. Kanske för att man låter sig tänkas då. Denna natts fundering eller snarare ett tycke och ett påstående. Visst var väl musiken bättre förr? Jag levde inte under 60 - 70 - och 80-talet men jag tycker mig ha lyssnat mycket på musiken som gjordes då och där. Jag tycker mig känna mer känsla i musiken. En text som betyder något. När jag lyssnar på musik från förr känner jag något. Jag blir full med olika känslor. Och jag tänker mig att det är så man som musiker vill att den som lyssnar ska känna? Som författare till en text vill man att den som läser ska känna något. En känsla ska väckas. Bra som dålig.

Jag älskar och då menar jag verkligen älskar Queen. Jag bär på en stor kärlek till Freddie Mercury. Han är en musikalisk gud. Han står för frihet, för självständighet, för värdighet. Och för att inte nämna musiken som han skapade. Musikaliska mästervärk. Jag må inte ha levt länge som honom, men jag beundrar honom stort. Låtar som Killerqueen, who wants to live forever och bohemian rahpsody är underbara, med texter som får mig att fälla tårar. Det är så jag vill känna när jag lyssnar på musik. Musik ska kännas.

Det finns ett annat band som jag fick upp ögonen för och det är Noice. Ett band från sent sjuttiotal och som splittrades tidigt åttiotal. Dock hann dom producera ett antal riktigt bra låtar, som jag älskar. Under den tid som dom hade sin storhetstid kallade dom sig förr "bedårande barn av sin tid" och det är ett himla coolt uttryck som jag titt som tätt använder. Tolkningen kan vara olika. Min tolkning är att dom inte ingick i normen, att dom kände sig annorlunda och hittade på uttrycket. Och alla har vi väl, eller flesta av oss känt att vi passar in på "Bedårande barn av sin tid"

Nu ska jag få min sömn. God natt folket. Men visst kan nattliga funderingar vara mysiga.