Dystra mig

Det är verkligen samma visa varje år. Hösten i Sverige gör mig alltid lika dyster. Jag borde verkligen veta bättre och komma ihåg att oktober/november månad är det lite tråkigt väder och att jag faktiskt bor i Sverige och här har vi fyra årstider.

Trots att jag borde veta bättre är jag sådär höstdeppig och önskade att jag vore motsatsen. Det känns lite som om att jag under hösten blir en annan människa, nästan lite som om att jag går i ide och försvinner själsligt ur min kropp under en månad eller två. Årstiderna i Sverige är så tydliga och otroligt långa. Den enda årstiden som känns kort är såklart sommaren.

Jag verkligen känner hur jag måste bli bättre på att uppskatta livet jag lever istället för att vara beroende av årstider, inte för att jag är det riktigt men mitt humör styrs lite utav vilket väder det är på morgonen när jag vaknar. Tragiskt nog. Jag ska försöka ändra min inställning lite kring det där. Ska försöka fullt ut, för känner lite att man kan piffa till det på annat vis, såsom klä mig snyggt, försöka vara nöjd med min tillvaro, göra läxor och bara känna att jag är bra. Och så fort vintersolen börjar visa sig så blir jag genast lite gladare, dock är det en bit kvar tills dess. Sååå all I have to do is to stå ut. Enda negativa är att vinter är kall... heheh