Jag skulle vilja påstå att vilja och motivation inte riktigt infinner sig hos mig för närvarande. Jag känner mig slut och vill mest bara få skriva en fem sidor lång uppsats för något sunkit ämne. Jag saknar att få kämpa för ett MVG, jag saknar att vilja kunna allt på provet i historia. Jag saknar skolan och det sociala livet man hade då. Jag må låta helt sjukt jävla tråkig men sanningen är den att en del av det sociala livet försvinner när man inte längre måste ifinna sig på en viss plats viss tid, med massor av folk omkring sig. En bunt av människor som valde samma linje som dig.
Där sitter ni, ihop slängda, enbart för att ni valde samm linje av ett trettiotal olika anledningar. Ni vill alla att åren bara ska ta slut, men först måste ni klara av dom tre väldigt tråkiga och icke givande åren. Dom åren som visade sig vara dom roligaste mest konstiga åren i ditt liv hittills. Du tror att ni inte alls ska gå ihop just för alla dessa olika personligheters skull.
Ack så fel du hade, vi blev ett team, ett fullt fungerande lag som stod upp för varandra. Vi må vara olika men tre år med roliga människor och olika viljor visade sig fungera utmärkt ihop. Som handen i handsken. Tre år blev till veckor, åtminstone kändes det så. Bara för sakens skull. Alltså att vi passade så där utmärkt ihop.. Olika men lika, väldigt lika. Alla var vi öppna för att lära känna nya, alla ville vi något. Även om något betydde olika för varenda en av oss i det där klassrummet, så blev vi något. Jag gick ut med en lycka om att jag träffat ett tjugotal nya människor. Jag var tacksam den där regninga sommardagen. Jag är fortfarande tacksam över att jag fick spendera tid med så många olika och roliga människor. Tackam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar