"Jag lever här och nu.." Jag kan inte tänka så, önskar dock att jag kunde... Det kan vara svårt att förstå varför jag lider av detta och hur det kommer sig.. Jag vet inte riktigt själv varför jag har dödsångest, jag minns dock första gången det drabbade mig. Jag var sex år tror jag, jag låg i soffan en fredagskväll och tittade på tv tillsammans med min pappa och mamma då jag plötsligt får panik, panik över att jag en dag kommer dö, jag hyperventilerade och kände en enorm panik inom mig som vägrade försvinna. Efter ett lugnande samtal med min pappa kändes allt bättre... Dödsångesten försvann under antal år och kom tillbaks när jag flyttade till Örebro. Jag vet inte varför jag har detta och det är inte som om att detta är ett problem på det sättet att det hindrar mig i vardagen utan ibland när jag ska sova så smyger sig denna ångest på mig och allt jag behöver göra är att tänka fina tankar och vara positiv så försvinner den efter en liten stund.. Hur som helst så är det så himla knasigt att jag har panik över att jag en dag kommer dö, försvinna från denna värld, vandra vidare. Jag kan inte riktigt acceptera det faktum att jag ska dö en dag, en vacker dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar