I do know..

"Life is one hell of adventure.."
Jag gillar livet och allt vad det har att erbjuda.. Alla upp och ner gånger är en del av livet och det finns förmodligen en mening med allt vi går igenom och ställs inför. Ibland, ganska så ofta kan jag vara en aningen för stor drömmare. Så fort jag blir för insatt i något, exempelvis en serie, blir jag som fångad. Jag vill ha mer och mer, ända tills utgången blir lycklig. När en serie når sitt slut mår jag som bäst. Jag ogillar att inte ha ett slut, veta hur någonting kommer att ske och bli i slutändan. Att gå i ovisshet och hoppas på att någonting ska sluta bra är så innerligt jobbigt för mig. Jag vet inte om det har med kontroll att göra eller om det är någon konstig mänsklig grej.. Typ som om att vi måste ha ett bra slut på saker och ting för att kunna må bra till hundra procent. Just nu följer jag Vampire Diaries och jag blir som besatt, jag kan inte stänga av förrän ett avsnitt slutar okej och inte har en hemsk cliffhanger.. Jag behöver lyckligt för att kunna stänga av.. Blä, ogilla känslor som en serie/sak kan framkalla hos mig..

Nu ska jag hoppa i säng, lång dag imorgon.