I'll never let the will go.

Jag vet inte vart jag ska börja. I tid och otid känns livet aningen lustigt. Det känns lite som om att livet till och från spelar dig ett spratt. Jag är tjugo år och känner att jag har bråttom. Det finns en miljon saker som jag vill hinna med, som jag vill göra, som jag vill bli. Och just nu känns det som om jag är på väg åt fel håll. Helt åt fel riktning.

Jag vet att många skulle säga att jag bara är tjugo år och att jag har en livstid på mig att göra vad jag vill, men det är inte så det känns. Det känns lite som om att jag måste förändra något i min enkla vardag för att kunna känna mig bra igen. Jag vill bryta mig loss, göra något drastiskt, försvinna en månad eller två och förhoppningsvis då vara tillbaks med ny glöd och nyfunnen anda.

Jag vet inte riktigt vad jag vill bli längre. Vem jag vill vara, ibland känns det lite som om jag är en spelpläs som väntar på att få bli spelad med. Jag är lite ledsen för stunden och hoppas att det ska försvinna. Jag vill vara glad. Jag vill vara Kim, hon som kan! Hon som inte backar för något, inte ens åsikter, fast hon kan ha fel. (en lite ocharmig sida av mig dock)

Idag ska jag äta glass, plugga lite, glo på tv, måla naglarna och bara ta hand om mig själv. Och ikväll blir det pannkakor till middag!!