Mirror, mirror on the wall.

"I had the time of my life"... Jag har haft en del konstigheter för mig, men denna gången var det hemskt. Det gjorde ont i mig, jag kunde inte andas, mina lungor gjorde ont och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville skrika men det var omöjligt. Något inom mig brast, jag vaknade med ett ryck ur en dröm med ett tryck på mina lungor. Jag tänkte först att det bara var att försöka om, men jag insåg snabbt att det gjorde ont att ligga ner och djupa andetag gick inte. Jag fick panik. Panik över att jag inte hade någon som helst kontroll över mig själv. Allt var en enda röra och jag visste inte vad det kunde bero på. Är det mina piller för hyn? Är det att jag äter dåligt? Är det för att jag äter onyttigt? Är det för att något inuti mig slutat fungera?

Om det är något jag vet om mig själv så är det att jag ibland mister kontrollen över en situation, som självklart handlar om mig, det kan vara att jag fått ångest över något eller varit svimfärdig på grund av jag inte tagit hand om mig själv. I en sådan stund behöver jag min pappa och igårkväll var han på jobbet, klockan var runt 1.20 och jag kände mig förtvivlad.

Under mina nitton år gåendes på jorden har det "hänt" en del med mig. Jag har haft problem med mat, alltid varit kräsen. Jag har haft problem för att jag varit för smal. Mest problem har dock mina matvanor orsakat. Jag är tjejen som aldrig äter frukost, tjejen som inte bryr sig så mycket om mat överhuvudtaget. Jag läste en gång en sak som Michael Jackson sa och det va "Om mat inte va livsviktigt skulle inte jag äta" och det är likadant för mig. Visst, viss mat är god men inte så god att offra massa tid för. Jag låter helt knäpp, men jag har genom hela livet levt med tanken att jag vll bara äta sådant jag anser är gott. Som ett plus på det hela är jag grymt kräsen och har testat mat under åren, men om en sak inte är gott vill jag inte äta bara för att... Även om jag i vissa fall borde.

Anyways så nådde jag botten i natt, det var hemskt och jag tänker inte låta panikångest ta mig, jag är starkare än så. Och självklart beror inte allt på maten utan det finns en stor bidragande faktor som jag dock inte kan nämna i bloggen.

Peace out!