Självisk som få

När man väl inser vilken jävla rutin människa man är så rasar den värld du byggt upp. Det visar sig att den där världen du byggt upp är gjord utav plats. Självbilden är dålig och du inser att din värld är en lögn. En lögn som blir lite mer sann för varje dag som passerar.

Rutinen är inte längre rutin, bara för att det en gång inte blivit som du och ditt sinne byggt upp. Det är inte någon annan som handlat fel. Allt handlar om dig själv och din självbild. Det är du som lurat ditt sinne. Det är du som får ta smällen. Det är du som i slutändan sitter där missnöjd. Det är du som känner dig missförstådd och lurad fast att du vet att det inte är sant. Att tycka synd om sig själv har aldrig varit svårt. Snarare det lättaste du någonsin tagit mig ann.

Det slutar med att du sitter ensam i ett rum som känns lika stort som en mötesplats för ett hundratal. Tillslut är det bara du, ingen annan. Du är ensam och vems fel var det om inte ditt? I en värld där du är huvudrollen, det spelar ingen roll om det är komedi eller tragedi, Du är huvudrollen alla gånger. Och det är bara du som i slutet råkar illa ut.

Lär dig att leva i nuet.