Always in the backround.

Det är inte det att jag gillar att älta det gågna, men jag gillar att se tillbaks och tänka på hur jag var då. Personer förändras, platser förändras, åtminstone får man en annan syn på det. Och möjligtvis att man växer ifrån det. Väsby är inte vad det en gång var. Jag minns när jag 04 hängde överallt i Väsby och möjligheterna svävade runt omkring mig. Så är det inte längre. Då fanns inga hinder, nu ser jag bara hinder. Väsby håller mig tillbaks. Då var hela "staden" vår. Nu är den ingenting. När jag passerar platserna flashar minnena förbi men jag känner ingen samhörighet med ställena. Jag råkade bara hänga där under en tid i mitt liv. Vännerna jag hade då har jag inte nu. Tiderna förändras och med tiden ändras vi. Det är en del av det hela, att förändras. Förändring är bra. Jag hade inte velat vara den jag var då, nu. En liten tjej som inte visste åt vilket håll vänster var och åt vilket håll hon skulle gå. Förändring är något bra!